Det som sker i Syrien i dag kan inte beskrivas enbart som en politisk övergång eller stabilisering efter kriget. Det är ett systematiskt återuppdykande av terrorism inom statliga institutioner, ett i högsta grad organiserat scenario som sträcker sig bortom Syrien och hotar den regionala och globala säkerheten.
Ett av de tydligaste exemplen på denna utveckling är Abu Ahmed, vars fall går mer än 22 år tillbaka i tiden. I början av 2000-talet klassades han som en högriskterrorist och medlem i Jund al-Sham, inblandad i organiserade attacker riktade mot civila och religiösa minoriteter, i synnerhet kristna i Damaskus. På grund av sin farlighet tillbringade han 21 år i Sednayafängelset och andra högsäkerhetsanstalter.
Den chockerande verkligheten i dag är att detta förflutna inte hindrade honom från att åter dyka upp i den nya militära strukturen i Syrien, nu på ledande positioner under en regering som leds av personer med egna kända terroristbakgrunder.
I främsta ledet står Ahmad Al-Shar‘ (Abu Muhammad Al-Joulani), som också var ledare inom extremistiska grupper, tidigare fängslad, och som nu framträder som den politisk-militära ledaren för det som presenteras som en stat. Hans väg till makten bekräftar att detta inte är en tillfällighet eller enbart ett politiskt skifte, utan en del av en noggrant orkestrerad plan.
Abu Ahmeds återkomst efter 21 år i fångenskap, parallellt med Al-Joulanis uppgång, avslöjar ett tydligt mönster: återintegrering av tidigare terroristoperatörer i förvaltningens och militärens strukturer, där de förvandlas från brottsanklagade militanter till “officiella makthavare”.
Det som ofta kallas “ISIS nederlag” var i första hand ett militärt nederlag. Organisationen och dess ideologiska nätverk utplånades inte; i stället omplacerades dess operatörer inom statsapparaten, med antingen direkt eller tyst stöd från USA och dess allierade. Det de inte kunde uppnå med vapen har de nu vunnit utan krig: makt och legitimitet.
Detta scenario hade inte kunnat lyckas utan tydligt regionalt stöd, särskilt från Turkiet och Qatar, som båda tidigare vid upprepade tillfällen anklagats för att stödja extremistiska grupper, däribland ISIS och al-Qaida-anknutna grupper, genom:
Logistik och försörjningsvägar
Ekonomiskt och medialt stöd
Politiskt skydd
I dag fortsätter dessa stater att ge politisk legitimitet åt en regeringsstruktur som inbegriper tidigare terrorister.
Kristna, alawiter, druser och andra religiösa minoriteter i Syrien står inför ett direkt existentiellt hot. Tidigare erfarenheter av dessa grupper har visat att deras närvaro vid makten innebär dödande, tvångsfördrivning och systematisk förstörelse av religiös och social mångfald.
Dessa styrkors förflyttningar nära nordöstra Syrien tyder på att Rojava utgör nästa fokuspunkt för detta projekt, med målet att:
Undergräva självstyret
Återuppliva vilande ISIS-celler
Öppna dörren för förnyat kaos som kan sprida sig bortom Syrien
När tidigare terrorister stiger till statens ledning,
och fängelser blir portar till makten,
bevittnar vi inte längre en normal politisk händelse, utan ett globalt, organiserat hot.
Terrorismen som besegrades under svarta flaggor har nu återvänt,
iklädd slips,
innesluten i en stat,
och skyddad av en misstänkt internationell tystnad.
