I Turkiets kurdiska majoritetssydöstra region har en villkorad benådning för PKK-medlemmar mötts med en blandning av lättnad, glädje och djup skepsis. Medan vissa ser det som ett länge efterlängtat steg mot fred, ser andra det som en cynisk manöver av en stat som aldrig har respekterat kurdernas rättigheter.
I över ett sekel har den turkiska staten systematiskt förtryckt sin kurdiska befolkning. Den har försökt utplåna den kurdiska identiteten, tvinga fram assimilering och hjärntvätta generationer av turkar att hata sina kurdiska landsmän. Statens brutala kampanjer, inklusive försök till folkmord, har lämnat djupa ärr.
Trots årtionden av militära insatser och förtryck misslyckades den turkiska regeringen med att besegra det kurdiska motståndet. Nu, när man erkänner omöjligheten av en militär lösning, har man tvingats till dialog. Den villkorade benådningen för PKK-krigare är ett direkt resultat av denna obevekliga kurdiska kamp.
Men verklig fred kräver långt mer än en villkorad amnesti. Staten måste grundligt avveckla sin institutionaliserade rasism. Den måste skriva om skolplaner som i årtionden har förbjudit det kurdiska språket och främjat chauvinistisk nationalism.
I dag kan nästan 20 miljoner kurder i Turkiet fortfarande inte ta del av statliga tjänster på sitt modersmål. Statliga ansökningar och officiella portaler finns bara tillgängliga på turkiska, vilket avslöjar en ihållande vägran att respektera språkliga rättigheter.
Tvivlen är stora. Många minns tidigare försök till vapenvila som kollapsade, och Ankaras eskalerande tillslag mot kurdiska politiker och aktivister. Benådningens villkorade karaktär ger staten ett verktyg för att kontrollera processen och backa när som helst.
Om den turkiska regeringen är seriös med fred måste den gå bortom ytliga gester. Den måste bevilja fullständiga kulturella och politiska rättigheter, frige alla politiska fångar och avsluta sin kampanj av kulturellt folkmord. Först då kan förtroendet börja byggas upp igen.
Så länge staten vägrar att vända sitt sekellånga projekt av utplåning kommer den kurdiska skepsisen att förbli berättigad, och utsikterna till varaktig fred kommer att vara svaga.
